Alumniporträtt

Jag blev intervjuad – resultatet kan ni se bland alumniporträtten på hemsidan för Mänskliga rättighetsstudier. Jag fick bland annat frågan ”på vilket sätt har du nytta av din utbildning i ditt arbete?” Det handlade då särskilt om min kandidatexamen i just detta ämne.

Mitt svar: ”Som frilansjournalist har jag stor nytta av allt det man lär sig som kan kallas generella kunskaper: att analysera, hantera stora mängder information och att producera text. Genom min MR-kompetens kan jag specialisera mina texter utifrån ett rättighetsperspektiv.”

 

Amerikansk rättvisa

Natten mot torsdagen avrättades Troy Davis. Detta trots tvivel i skuldfrågan: sju av nio vittnen har ändrat sina vittnesmål. Andra vittnen har dessutom pekat ut en annan misstänkt för mordet på en polis i Savannah 1989.

Sedan 1970-talet har 130 personer släppts ur dödsceller på grund av felaktiga domar i USA. Oskyldiga har alltså dömts till döden och
oskyldiga har förmodligen också avrättats. Skillnaden är att en dom kan upphävas. Ett verkställt dödsstraff kan det inte.

En del tror nu att det mycket uppmärksammade Davisfallet kommer att leda till en debatt om dödsstraffet i USA. Men stödet för det är starkt. Enligt en Gallupundersökning tror var tredje amerikan att en oskyldig person har avrättats någon gång och är samtidigt för dödsstraff. Man anser uppenbarligen att ett visst svinn är acceptabelt.

Ett dygn före sin död sade Troy Davis: ”Kampen för rättvisa slutar inte med mig.” Han blev den 1 268:e amerikanska fånge att avrättas sedan dödsstraffet återinfördes 1976.

Skyfall

Efter oss syndafloden! Himlen öppnade sig. Jag tror kanske att jag stannar en stund till på kontoret…
(Ja, utsikten är rätt amazing. Jag börjar dessutom vänja mig vid att sitta i ett skyltfönster.)

Flyttat!

Nu har jag flyttat in på Sustainable Studio! Jag hyr plats här från och med 1 september och framöver.

Det gör gott att komma hemifrån! Dessutom är utsikten lovely.

Här trivs jag fint.

I övrigt pysslar jag mest med slaveri och tortyr just nu. (Mörka ämnen, men att uppmärksamma orättvisor gör mig alltid märkligt upplyft. Dessutom är det fint att då och då dra nytta av min examen i Mänskliga rättigheter.)

Jag känner också att jag börjar uppnå en viss balans mellan större uppdrag som spänner över längre tid, och kortare med snabba puckar. Det är fint med båda. Men jag tror att balansen är grejen.

Back to business

Efter fyra veckor i Skillinge, Österlen, är jag nu tillbaka på hemmakontoret. Himlen har öppnat sig i Lund – efter oss syndafloden! – och det känns som höst fastän kalendern säger nionde augusti. Så här i uppstartsfasen är det alltid lite stiltje. Jag väntar på svar på förslag. Samtidigt är det en helt ny början. Min första höst utan fasta uppdrag. Det känns sanslöst spännande. Och jag ser fram emot att finna nya uppdragsgivare. Här på bloggen börjar jag med att publicera några texter som publicerats under min semester. Särskilt nöjd var jag med den om den papperslösa som kom ut: Jose Antonio Vargas. Enjoy.

Borrby bokby! Steinbeck var där.

Fint gårdsmejeri på slätten

 

The Best of the European Press

Igår blev jag uppringd av ett okänt nummer. Det var en kvinna i Paris som ville översätta min krönika om Island (publicerad i Sydsvenskan 3.7) till tio språk. Hon jobbade på copyrightavdelningen på Courrier International och Presseurop.eu: The Best of the European Press.

Anekdotiskt, tyckte jag först. Men nu känner jag mig rätt stolt. Min krönika är på förstasidan och jag står som frilansande journalist, ”Ellen Albertsdóttir is a Swedish freelance journalist specialising in culture. She writes for several national publications including Sydsvenskan and Aftonbladet.” Det där har de stulit rakt av från min hemsida.  (Där jag för övrigt inte skriver att jag skriver för Aftonbladet, för det har jag inte gjort på över ett år.)

Känner mig glad över sammanhanget med. Presseurop.eu hämtar sitt material från The Guardian, Le Monde (Courrier International tillhör Le Monde-gruppen), The Economist, Financial Times…

Och Sydsvenskan, såklart!

 

PS. Min krönika på rumänska, bara det.

Dagens lästips

”Hollywood thinking still wants us to trust that good-looking people are good; that you will fall in love and get a happy ending; that women are seen, while men watch; that desire and dreaming are necessary pursuits that take precedence over evidence and reasoning; that justice will be done, very likely with a gun; that stories are resolved and heroes are sound; that you can understand experience just by looking (so keep everything cinematic); that shopping can make you whole and clean (think of Julia Roberts in ”Pretty Woman’, one of Hollywood’s fondest love-letters to itself); that, in the land of the free, celebrity is a hallowed state, instead of the madness waiting for a Charlie Sheen.”

- ”The State of Hollywood”, More Intelligent Life

Fredag

Med mina högtflygande tankar på att blogga mer har det hittills gått sådär. Skyller på frilansjobbet. Denna första vecka har nämligen varit full med jobb – alla texter på temat Saker som upprör mig. Kan säga att Monsanto var inblandade. Ibland blir man väldigt arg. (Länkar när texterna ligger ute!)

Men hallå, nu är det fredag. Tipsar därför i stället om den senaste tidens främsta upptäckter: DVD-boxen ”Treme” (första säsongen) och Joan Didions ”A Year Of Common Prayer”. Den senare är ännu ett exempel på att jag måste sluta låta fantastiska böcker stå olästa i bokhyllan i flera år (Jonathan Franzens Tillrättalägganden och Gun-Britt Sundströms ”Maken” är två andra exempel).

Junilöftet är att blogga mera.

Återkommer.

Nu: promenad på St Hans backar i det tveksamma solskenet.

Nationaldag i Amsterdam

Jag tillbringade nationaldagen på en flygplats i Amsterdam. På en flygplats i Amsterdam i stället för i hemstaden Eslöv, som firade hundra år som stad tillsammans med kungen (utan kaffeflickor). På en flygplats i Amsterdam i stället för på Skansen. På flygplatsen i Amsterdam var jag inte heller ensam. Överallt runt omkring mig: svenskar. Överallt omkring mig: svenska.

Ofta känns vi igen på vår stil. Särskilt männen. Andra gånger på en bred, blonderad skånska. Och trots att DN listar fyrtio skäl att älska Sverige, nej, förlåt, gilla, i Sverige gillar man snarare än älskar, slår det mig hur symboliskt det är att så många av oss tillbringade dagen på en flygplats i Amsterdam.

Resandet är trots allt vår nationalsport. Ungefär som när vi i Eslövs ungdomsråd 1999 frågade unga på stan vad de tyckte att det bästa med Eslöv var: ”Det bästa med Eslöv är rälsen som tar oss härifrån.”

Andra bloggar om: nationaldagen, Sverige, svenska, resa

Välkomna hit!

Hej alla! Nu när jag inte längre skriver för Kunskapsbloggen kommer jag att satsa på mitt privata bloggande igen. Språk, om än inte alltid på fredagar, blir förmodligen ett givet ämne.

Så vi hörs, snart!